Hedvig

Okej, nu har jag knappat lite mer på min uppgift, men jag vet inte vad det är med mig, jag har sjukt svårt att koncentrera mig.
Nu har jag ju en till sak att tänka på som om mitt huvud inte hade nog med saker som snurrar runt där inne mellan öronen.
Blir jag för lätt distraherad eller har jag bara en klassisk släng av skrivkramp? Jag hoppas att det är det senare och att det går över innan jag blir tokig på grund av alla referenser som stör mitt skrivande!

Fredag kväll, snart lördag morgon... Vad kan då lilla jag ha hittat på en sådan kväll. Jo lilla jag lämnade min bostad kl 15:30 för att bege mig till vårdcentralen för att kolla upp mitt förbannade knä. Där blir jag skickad till akutröntgen, där får jag sitta och vänta och vänta, sedan kom Linda för att hålla mig sällskap och så väntar vi lite till. Därefter blir jag kallad till röntgen och det är en liten mupp som fixar det hela förklarar allt, på medicin språket givet vis och jag nickar och ler trots att det inte är särskilt roligt och ännu mindre smärtfritt att vrida knäet i underliga vinklar.

Efter detta blir vi skickade till akutvänterummet och där får vi (överraskning) vänta lite till. Tills en i vitrock kommer och säger att jag ska röntgas mer. Jaha tänker jag då var det ganska illa då alltså... men nej de ville ha bilder på mitt andra knä, att jämföra med. Okej de vet inte hur ett knä ser ut spännande. Jag slinker ut till väntrummet igen, väntar lite till, ut kommer en ny med vitrock och frågar om han får känna på mina knän. (tänk om detta inte hade varit på sjukhuset och om det inte var en vit rock utan en vit tröja med spännen på ryggen, vad hade jag gjort då?) givetvis fick mannen i rocken känna på mina knän, han såg lite fundersam ut och sedan pekade han på mitt "friska" knä och frågade har du ont i detta med? Jag tittade antagligen ganska förvånat på honom och sa som det var att nä, det är som det brukar... den där med rocken såg lite fundersam ut och gick tillbaka dit där de med rockarna håller till.

Efter detta så väntade vi och väntade vi sedan köpte vi Risifrutti som vi åt med några mystiska "kaffe skedar" efter det så väntade vi mer och sedan skulle Linda hämta sin mamma på tåget, så då fick jag vänta lite till. Och när jag trodde att det inte kunde bli värre så började Wedding Crashers på SVT1 (den till synes enda kanal på den tvn i väntrummet) (universitetssjukhuset i Lund har lite bättre väntrum på akuten måste jag säga). Nu var vi bara några få kvar i väntrummet, men plötsligt började det strömma in folk. Helt plötsligt var det nästan fullt i det lilla väntrummet.

Och då plötsligt ropade en ung dam mitt namn. Jag hafsade ihop mina saker och haltade efter henne. Hon visar in mig i ett rum där jag får vänta på doktorn. Jag väntar lite till, ett obehagligt rum att sitta ensam i. men sedan så kommer doktorn (McDreamy) han vrider och vänder på mitt knä och mitt ben. Konstaterar att jag brutit knäskålen. Men det "ligger fint och kommer läka av sig själv".  Okej mina damer och herrar jag har brutit knäskålen. 23:40 får jag se bilden på min stakars knäskål (ganska coolt med röntgenbilder) och får tipset att jag kan ta Panodil om jag känner för det. Tack för den 8 timmars väntan och en Risifrutti och du kan ta Panodil om du känner för det. Visserligen kan jag faktiskt säga om någon har synpunkter på att jag inte orkar göra något "Min knäskål är faktiskt bruten!"

Ni som känner mig minns kanske Prag, ni kanske minns den där låga bänken (Louise du minns den). Den som gjorde mig till en haltande "ringaren-i-notredame" figur. Men jag lärde mig, att supa bort smärtan är kanske inte jätte bra i alla lägen. Men nu gör jag det igen. Undergårdagens spelning så blir jag fälld (JA FÄLLD) av en i balletten när vi skulle fram och spela solo. Vad händer? Jo lilla jag faller pladask (magplask) på marken och slår i knähelvetet (!). och inte nog med det min sax, min stackars sax fick en buckla! Jag skakar bort smärtan poch spelar det jävla solot, sedan så känner jag att det gör lite ont, men skiter i det... efter ett tag känner jag den där strama kännslan av att inte riktigt kunna röra mitt ben som jag borde... när jag går på toa sedan ser jag att mitt knä är MEGA svullet. Tjoho! och vet ni vad det bästa var JAG VAR NYKTER! Så det ska bli intressant och ser hur jag överlever sjöslaget? Då lär det bli att supa bort smärtan! Att jag aldrig lär mig...

Soundtracket till mitt liv just nu är: Anais - mon coeur, mon amour  http://www.youtube.com/watch?v=l4OinHjZWWw
Ni som kanske förstår franska kan uppskatta den... annars så kan jag tipsa en viss Louise att hitta texten och översätta den... Jag vet att du hade gillat den!

Nä men nu ska jag nog ta och göra något vettigt som att läsa Det sociala livet i skolan - social psykologi för lärare. Jag har ju en bit kvar.