Hedvig

Jaha då hamnade men här? igen? Hur svårt kan det vara att bara sätta sig ner och göra det man ska? Nu sitter jag och njuter av en kopp te och lyssnar på min CD ? ?ljuva 80-tal?.

Idag har varit både en dålig dag och en bra dag, den var dålig tills jag slutade skolan, sedan ringde en vän och vi åt glass och snackade skit, det var jätte trevligt! Men nu börjar det gå utför för denna sega dag som man på sätt och vis inte vill ska ta slut, för då blir det i morgon är det dags för NP i Svenska. Det är det jag borde göra nu, förbereda mig för det, men allvarligt talat hur förbereder man sig för ett NP?

Är det bara jag som inte kan plugga när det är fint väder ute? Det känns som om man borde vara ute och ta vara på solen, vi bor ju trotts allt i Sverige.

 

Nä nu får jag nog ta tag i mig själv och göra något vettigt som exempelvis skriva en packlista till Prag!

Idag ringde en kär gammal vän till mig, en gammal vän som jag inte trodde pratade med mig längre. Men ändå hade hon lämnat ett meddelande på mobilen, jag blev totalt förstummad. Inte minst med det så när jag satt och funderade på vad jag skulle skriva till henne så ringde hon igen! Denna kvinna ringde mig, det har aldrig hänt förut. Jag har ringt henne flera gånger, och man orkar bara så länge. Hon lever i sin lilla rosa bubbla. Hon kommer att stanna där i hela sitt liv, hon kommer att gifta sig med någon från samma samhällsklass som henne själv. Hon själv kommer antagligen att bli hemma fru à la Desperate housewifes, och hennes barn kommer att uppfostras precis som hon själv är uppfostrad; att diskning är till för hemhjälpen det samma gäller all form av städning och hem arbete. Den här kvinnan lev arg på mig när jag sa till henne att jag inte riktigt kände för att åka halvvägs runt jorden för att hälsa på en persson som inte ens svarar på några simpla mail. Den här personen var det som ringde. Ni kan tro att jag var chockad. Sedan sa hon att hon skulle ringa sitt X jag har bra kontakt med honom, och han har precis kommit över henne, så här är jag redo att plocka ihop bitarna av hans brustna hjärta - igen. Men sån är hon, hon måste ha alla kring sina fötter. Alla måste älska henne - på hennes vilkor.
Visst hon är helt underbar om man har lärt sig att hantera henne, dvs hon tror att man är vid hennes fötter tillsammans med de andra knä hundarna och skokyssarna, men vid själva verket är det bara en scen i en pjäs som kallas mitt sätt att ta mig genom besvärliga situationer.  

Varför ska det vara så svårt att bara sätta sig ner och skriva just detta arbete, kanske för jag verkligen inte förstår frågorna. Jag får bara mer och mer ångest över det. I detta fall har jag verkligen försökt skriva det. Jag lider antagligen av post PA idétorka. Jag trodde det skulle vara skönt att ha lämnat in PA, men tydligen har jag blivit totalt inkapabel av att skriva arbeten. Det går hur bra som helst att skriva blogginlägg (tydligen).
Jag gör tydligen allt annat istället för att göra arbetena, exempelsvis listan nedan.

Saker man kan göra istället för att plugga litteraturvetenskap och kulturhistoria:
1.   Kolla sin mail
2.   Skriva mail till gamla vänner som man starkt kände för att skriva till
3.   Fika, göra en mysig hemma fika 4.   Skriva listor (personlig favorit)
5.   Rita klänningar och diverse andra klädesplagg
6.   Sy
7.   Putsa skor
8.   Städa
9.   Tvätta håret
10.   Sortera sina papper i väskan
11.   Räkna dagarna till prag
12.   Räkna dagarna till studenten
13.   Planera morgondagens ?outfit?
14.   Tvätta
15.   Diska
16.   Träna
17.   Göra yoga framför tvn
18.   Titta på ytterst intelligensbefriade tv serier
19.   Sortera sina cd efter bokstavs ordning
20.   Sortera om sina cd efter genre
21.   Läsa tidningen
22. Läsa en bok
23. Mata katten
24.   Handla mat
25.   Skriva meningslösa blogginlägg

Tänk er att sitta stilla och läsa en bra bok, och då stannar bussen på ert busstop, ni stiger av solen skiner. Det är väldigt vårigt och fåglarna kvittrar. Jag tar fram mina nycklar och spanar efter min cykel, jag känner hur paniken växer, jag undrar på cyklade jag verkligen hit i morse? Jag kanske fick skjuts till skolan? Jag ringer hem och frågar min käre far om cykeln är hemma. Det var den inte. Jag gick ett extra varv för att se om något stolpskott har flyttat på den, för att vara ?ball?, men icke.
Nu var jag nära bristningsgränsen, jag ringde hem och pappa sa att mamma är på Mårtenssons så jag gick dit, köpte ett paket glass (tröstätning självklart).
Sedan åkte jag och far min för att kolla igen (dom litar inte på mig) och ingen cykel denna gången heller. Så då går jag med raska och arga steg till polis huset, nu sa dom allt få något annat att göra än att dricka kaffe (för övrigt var det första gången på några månader jag såg en polis här). Så nu har jag planerat in mina närmsta onsdags eftermiddagar, jag ska till polisen för att se om de har fått in min cykel, dom ska kunna mitt namn, det är mitt mål, jag ska inte vila förens de säger att jag ska ge upp och då ska jag säga att dom kanske ska göra något annat än att fika, eftersom cykeln blev snodd ungefär en gata bort från deras jävla polishus! Men de stackars poliserna har ju så mycket att göra det är ju tack vare dem alla busskurer är hela och fina, att inga fönster är krossade, att blommorna får sitta kvar i sina okrossade krukor och att aldrig innan har en enda cykel blivit snodd från vår lilla by, eller?

Jävla rövhål! Jag är så korkad! Man kan inte avsluta en konversation på MSN med någon som man inte har känt så länge och inte så väl med PUSS? Dooh vad gör man seriöst! Jag tänkte inte! Oj han kommer att tro?. Jag vet inte alls? Det ända jag kan säga är RÖVHÅL!

Jaha.. Nu kom den där känslan över mig igen, en känsla av hopplöshet och matthet på samma gång. Även om jag inte har något att klaga på direkt, visst jag kan nog komma på en hel del. Men inget av det är egentligen orsaken till en slags vårdepression, jag blir faktiskt mer deprimerad på våren än på vintern, eller blir jag det? Det varierar nog från dag till dag. För är man verkligen deprimerad om man fortfarande kan ha kul med sina vänner? Men varför är jag då lite nedstämd? Kan det bero på att det är så mycket kvar att göra i skolan? Att alla tofflar sig (nä inte alls alla)? Att våren är romantikens årstid och att om man inte har en romans får den motsatt effekt?
Men då finns det roliga stunder som sofistikerade antitoffelkvällar, (även om en toffel var närvarande fast hon var ju inte tofflig då). Vi ska bli sofistikerade och kvinnliga(re). Vi ska vara snygga i Prag eller hur. Det är så man blir av en vårdeppression - man blir snygg och shoppar loss!
Men nu händer det en massa stressframkallande saker! Som Litt.Vet, Kuhi och SvB nationella. Då kan man ju vända sig till SAK, eller hur Louise!
Det är SAK som har pysselhörna i hörnet i kafeterian ? min tulpan var visst fin! Alltså när ska vi ha nästa SAK möte? Efter svenskan i morgon kanske?

Ps Jag har börjat läsa en ny bok, på franska! Mercure av Amelie Nouthomb Ds

Det var ett tag sedan men vafan... anledningen heter väll PROJEKTARBETE... Som man nu tack gode gud är klar med! Woho!

Idag så skulle vi på studiebesök, jo visst kära vänner sånt händer även på gymnasiet! Vi satt på en helteckningsmatta i källaren som ska vara "Islamikcenter", lissnade på Imimen som var en sympatisk man med jultomtefaktor! Vi fick kaka (på en torsdag!) och juice... efter det så gick vi tillbaka till skolan och åt mat... om man ska kalla den såsen för mat... nä inte ska man vara kräsen, men veggi mat är inte så svår att göra... och den behöver inte innnehålla ÄRTOR.  efter det var det kulurhistoria, vilket resulterde i att vi satt i kafeterian eftersom toffelt kajjan försvan på vägen! Vi hade mysigt i vår pyssel hörna där Lisen total sågade min jatte fina tulpan, och där lisen ritade munnen på loppan i hörnen i stället för i mitten... men det är väll postmodernism eller?
Vi satt och ritade och hade jätte trevligt! efter den lilla "pysseljuntan" så var det dags för Litteraturvetenskap eller ska vi säga kafferast?
så småning om gick kajjan och lisen hem eftersom de hade ingen lektion kl 1500... så duktiga lilla jag satte mig i biblan och läste frågorna till littvet...

vilken lång dag... men men.... Nu ska jag sova!