Min älskade Cykel
Tänk er att sitta stilla och läsa en bra bok, och då stannar bussen på ert busstop, ni stiger av solen skiner. Det är väldigt vårigt och fåglarna kvittrar. Jag tar fram mina nycklar och spanar efter min cykel, jag känner hur paniken växer, jag undrar på cyklade jag verkligen hit i morse? Jag kanske fick skjuts till skolan? Jag ringer hem och frågar min käre far om cykeln är hemma. Det var den inte. Jag gick ett extra varv för att se om något stolpskott har flyttat på den, för att vara ?ball?, men icke.
Nu var jag nära bristningsgränsen, jag ringde hem och pappa sa att mamma är på Mårtenssons så jag gick dit, köpte ett paket glass (tröstätning självklart).
Sedan åkte jag och far min för att kolla igen (dom litar inte på mig) och ingen cykel denna gången heller. Så då går jag med raska och arga steg till polis huset, nu sa dom allt få något annat att göra än att dricka kaffe (för övrigt var det första gången på några månader jag såg en polis här). Så nu har jag planerat in mina närmsta onsdags eftermiddagar, jag ska till polisen för att se om de har fått in min cykel, dom ska kunna mitt namn, det är mitt mål, jag ska inte vila förens de säger att jag ska ge upp och då ska jag säga att dom kanske ska göra något annat än att fika, eftersom cykeln blev snodd ungefär en gata bort från deras jävla polishus! Men de stackars poliserna har ju så mycket att göra det är ju tack vare dem alla busskurer är hela och fina, att inga fönster är krossade, att blommorna får sitta kvar i sina okrossade krukor och att aldrig innan har en enda cykel blivit snodd från vår lilla by, eller?
Nu var jag nära bristningsgränsen, jag ringde hem och pappa sa att mamma är på Mårtenssons så jag gick dit, köpte ett paket glass (tröstätning självklart).
Sedan åkte jag och far min för att kolla igen (dom litar inte på mig) och ingen cykel denna gången heller. Så då går jag med raska och arga steg till polis huset, nu sa dom allt få något annat att göra än att dricka kaffe (för övrigt var det första gången på några månader jag såg en polis här). Så nu har jag planerat in mina närmsta onsdags eftermiddagar, jag ska till polisen för att se om de har fått in min cykel, dom ska kunna mitt namn, det är mitt mål, jag ska inte vila förens de säger att jag ska ge upp och då ska jag säga att dom kanske ska göra något annat än att fika, eftersom cykeln blev snodd ungefär en gata bort från deras jävla polishus! Men de stackars poliserna har ju så mycket att göra det är ju tack vare dem alla busskurer är hela och fina, att inga fönster är krossade, att blommorna får sitta kvar i sina okrossade krukor och att aldrig innan har en enda cykel blivit snodd från vår lilla by, eller?
Kommentarer
Trackback
