Hedvig

Nu har det fan äntligen hänt. Äntligen!!! Jag är så sjukt lycklig, den stora stenen i mitt bröst har äntligen släppts.
JAG HAR KLARAT TEORIPROVET!!!!!!!

Fan vad skönt!!!!

Igår var vi på klass utflyckt till Köpenhamn, det var interessant. Det var en lyckad dag men en misslyckad klassdag. Klassen umgicks med varandra tills Lotta och Martin skulle hem, senan så gick nästan alla till netto och köpte öl, sedan så splittrades vi till stortsett "standardgrupperna". Jag tycker det är tragiskt, att folk inte kan umgås. Men et är ju inte riktigt normalt att 30 pers springer runt och älskar varandra, men det finns kanske ett mellanting, eller finns det kanske inte det. Jag tycker att det är sorgligt att känna av högstadiets hierarki och popularitets tävling. Att somliga inte kan tänka sig att prata med andra för att då finns risken att sin sociala status ska sjunka. Men kanske är det något som man kommer leva med hela livet?
För vad vet jag, som kommer från min lilla håla ute i ingenstans, där finns ju inte dessa begrepp och mobbning vad är det? det har jag aldrig hört talas om? Jag är helt ovis om vad som försegår i den stora världen utanför min lilla glasbubbla.

Det finns så mycket saker jag skulle vilja veta varför de finns och varför de händer...
Som Varför Lomma bussen har ett hopp mellan 2340 och 0140?
Varför jag inte orkar göra något längre?
Varför jag inte vågar skolka, så jga bara sitter och bokstavligt talat sover på lektionerna?
Varför jag sitter hemma och googlar på diverse onödiga saker istället för att plugga på de få saker jag har kvar på denna termin?
Varför kan jag inte få bra betyg i mina ämnen?
Varför smakar maten på skolan så illa (Jag syftar på dagens mystiska rotsaksblandning till lunch)?
Varför klagar jag på allting?

Usch jag orkar inte mer.. Nu hoppas jag verkligen att det blir roligt i morgon i Köpenhamn i morgon med klassen...