Hedvig

Igår var vi på klass utflyckt till Köpenhamn, det var interessant. Det var en lyckad dag men en misslyckad klassdag. Klassen umgicks med varandra tills Lotta och Martin skulle hem, senan så gick nästan alla till netto och köpte öl, sedan så splittrades vi till stortsett "standardgrupperna". Jag tycker det är tragiskt, att folk inte kan umgås. Men et är ju inte riktigt normalt att 30 pers springer runt och älskar varandra, men det finns kanske ett mellanting, eller finns det kanske inte det. Jag tycker att det är sorgligt att känna av högstadiets hierarki och popularitets tävling. Att somliga inte kan tänka sig att prata med andra för att då finns risken att sin sociala status ska sjunka. Men kanske är det något som man kommer leva med hela livet?
För vad vet jag, som kommer från min lilla håla ute i ingenstans, där finns ju inte dessa begrepp och mobbning vad är det? det har jag aldrig hört talas om? Jag är helt ovis om vad som försegår i den stora världen utanför min lilla glasbubbla.