Hedvig

jasså då har man varit på årets första student.. det var kul... och jag som hade sjuklig ångest inna, jag fruktade mina gamla klasskamrater., men det var jätte roligt, jag hängde med ferret och min bästis X sedan så kom killarna från min gamla klass och började prata med oss... sean gick dom och då stannade några som gick i nån paralellklass men vi diskuterade... visst jag tappade ämnet ganska snabbt... vilket ja offta gör efter ett par öl... men det var roligt... och nu har man komit hem från efter fest där man egentligen inte kände en kotte... så nu ska jag gå och lägga mig och hoppas på attt jag kommer upp i morron... till skolan... och jag antar att vi inte har nk,.... inta jag i varje fall :P...

Okej, jag har fortfarande inte hunnit städat mitt rum... men jag har ändå hittat min kamerasladd (!) Men eftersom mitt liv  verkligen lever efter Murphys lag... så hitta jag givetvis inte kameran nu...

Ja, Murphys lag, det är mitt liv, eftersom allt som kan gå åt helvete går år helvete. Det är nog den bästa sumeringen av mitt liv just nu!

Jahapp... Jag tänkte att jag skulle för en omväxling skulle lägga upp bilder på bilddagboken, efter en vänners starka övertalinigsförmågor. Jag traskar ner till mitt bombnedslag som skulle vara mitt rum. Jag går fram till mega berget mitt i rummet det vill säga mitt skrivbord, drar en djup suck och börjar rota efter sladden till kameran. Jag rotar och raotar. det slutar med att jag lägger allt i en hög.
Vad finner jag då, jo ett oöppnat paket toffsar, en tygkasse, en skål med ett äppleskrutt, tre linjaler, en 50 lapp och mammas cykel nyckel (vilket jag smög upp och lade tillbaka den i nyckelskåpet eftersom jag totalt har nekat till att ha använt den) men hittade jag min sladd? Nä givet vis inte... Så frågan är om jag borde städa lite, jag kanske kan göra några fynd...

Okej nu har jag nog "samlat" på mig några roliga/mystiska personer jag har sett...
Jag har rankat de tre roligaste...

3:e plats: Killen med affro som hade en stor grön kam fast i håret...

2:a plats: Gubben som springer haltande efter bussen och säger hest  till killen som springer om honom "du e inte ensam"...
Och som det inte var allt så  vänder han sig om och springer haltande tillbaka till bussholls platsen efter nästa buss... det roliga är att jag precis gått förbi den flyttade hållplatsen...

1:a plats: Mannen med cape, han stod och rökte utanför centralen iförd en lång svart cape slangt över axlarna.


Jag undrar om man själv har hamnat på en "roliga/konstiga  personer lista"... Ja... Idag så hade nog Annika, Madde och jag varit starkt nominerade...

Annika berättar om en slags klocka hon hade vunnit på någon slags tävling, det var en sådan billig klocka som låter lite töntigt, visar datum och sånt.
Annika berättade att hon hade råkat stöta till klockan som låg kvar i skåpet sedan hon vann den, givetvis börjar klockan att ringa, hon fick panik knäcker den på mitten drar isönder sladdana... Men eländet fortsätter att ringa, så hon slänger den i papperskorgen och springer där ifrån...

Senare så visar Annika mig och madde klockan, för att se om den har slutat att tjuta... Det hade den... Tills Annika tog upp den ur papperskorgen, den började pipa den skumma melodin trots att sladdarna var av... så annika blir galen och kastar den i golvet och stampar på den... och den fortsätter pipa... hon hoppar på den och den ger fortfarande ifrån sig skumma ljud så hon delar på den och krossar glaset och efter det att Madde har hjälpt till att hoppa på den så lägger sig tystnaden äntligen...
Jaa... om man bortser från våra hysteriska gapskratt som måste ha låtit fruktansvärt akompagnerat av klockans pip ljud...

Det var en upplevelse jag sent kommer att glömma... liksom att försöka komunusera med Geo...Suck...

Idag så har jag jobbat, det var jätte mycket folk, och så plötsligt var det någon som tittade på mig, och när jag tittade tillbaka så trodde jag att det var Annas Italienska. Hon var sjukt lik, fast sötare. Och dum som ma är så när man har börjat att glo så är det mycket svårt att sluta, så jag glodde på henne tills hon gick... Är jag en obehagllig gloende person? om man frågar henne så JA!

Jag och min goda vän Jenny skulle gå på en promenad, och det står en kille precis utan för idrottsplatsen som antagligen väntar på någon eller något. Vi fortsätter vårt flanernde i gatlyktornas oranga ljus, vi hinner väll tio meter från den mystiske killen och så stannar en taxi och frågar är detta idrottsplatsen. Ni som inte varit här förstår inte riktigt hur absurt det hela var: vi stod utanför en stor idrottsplats och en taxichaffis som frågar oss om det är idrottsplatsen, Jag bara svarar att ja, och sedan pekar jag på den mystiske killen och säger att det antagligen var han som väntade på taxin.
Sedan skrattade vi jätte mycket.
I kväll kändes det som om det var sommar... det var inte alls kallt ute och man kunde gå runt i "centrum" och skoja och stimma utan att något litet mopp gäng skulle börja mucka gräl.
Åh vad jag vill ha sommar lov nu!
B2 - Gud vad dumt!
B1 - Ja! alla kan ju inte vara lika smarta som oss!
B2 - Nä det är sant! Vi är en utrotad generation!
B1 - du menar väll utrotningshotad...
B2 - Jaaa Hahahaha...

Je pense de toi, plus que je sais, tu es là tous les jours dans mon coeur et dans ma tête. Même si je ne panse directement a toi, apres l'accidante je ne suis la même que avant. Et avec le stress qui on a à l'école, je ne suporte plus.
Tu m'a fait rire, danser et maintenant pleurer, une chose j'ai jamais cru de toi. C'est toi, Julie tu es la Joie personifié! Et je te oublieras jamais!! J'ai que des momoires super de toi!
Ce texte est quelque chose je n'ai pas dit a boucoup de monde, c'est dur cest histoir. Et je sais que le jour tu est parti le monde a perdu une fille très speciale. Julie je t'aime puor toujours!

Jag saknar dig Julie!

Nu sitter jag här igen...jag som borde plugga, som alltid nu förtiden.
Jag har precis insett att jag är så stressad att jag börjar tappa kontrollen, och jag är en sån som hur illa det än är så har jag åtminstonde lite kontroll kvar. Men den kontrollen håller på att försvinna, panikångesten närmar sig, jag missade ett prov i dag, hoppas att jag får göra det senare, men då blir det tredje gången det blir uppskjutet för mig.
Men jag var faktist hos läkaren. jag har kvar mitt papper om han inte skulle tro mig.

Jag känner att jag är sjukt nära bristnings gränsen, men vad gör man då?
Ska man fortsätta att pressa sig med hopp om att det ska gå, eller ska man bara ge upp och få omgivningen att inse att det är aldeles för mycket! Fast vad hjälper det om svaret ändå blir, "äh bit ihop, det är snart lov" men vad ska lovet käna till om man ska ligga apatisk i fosterställning hela lovet för att återhämta sig efter dessa helvetes veckor? Jag brukar inte deppa ihop, jag har lagt den tiden bakom mig, men jag tror att det är allt som har hänt de senaste veckorna, allt som jag förtryckt och försökt förtränga som bryter fram.

Jag orkar inte mer, snart glider jag tillbaka in i min apatiska bubbla.
Jag får hoppas att de fyra dagars ledighet som ligger framför mig gör så jag får tillbaka en del av den tappade kontrollen.

Yes nu har jag lämnat in mitt rättskunskapsarbete, yes äntligen klar.
Nu ska jag chilla och kolla lite på TV. Eller det hade jag tänkt. Men då inser jag att jag fortfarande har Filmkunskapen, Historian, Italienskan och Standen och Framtiden kvar (plus att jag säkert glömt något) så det jag trodde skulle bli en skön kväll framför TVn blir en stress kväll framför datorn i ett virrvar av olika papper med mer eller mindre trovärdig fakta, man sitter och funderar hur källkritiska man kan vara... eftersom om man är för kristisk har man ingen bakgrundsfakta alls...
Och när man sitter där och funderar på källkritik och perspektiv så börjar man kolla vilka som är online på msn och bara sådär så "råkar" man logga in och sitter där hela kvällen istället. Undra varför det blir så, eller det kanske bara är jag med min extrema diciplin.
Men nu ska man nog ta sig i kragen och göra lite Filmkunskap.

Igår så var det ju den kära melodifestivalen, och vad ska jag säga, jag kan ju inte ljuga och säga att jag faktist inte alls såg fram mot detta musikevenemang, och att jag ofta såg "Inför melodifestivalen". För det gjorde jag ju.
Men nästa år då vetifan om jag orkar, det var mycket roligare förr att sitta och kritisera allt och alla som hade med hela grejen att göra, men det börjar det hela bli lite patetiskt, ni som såg det måste hålla med mig (hoppas jag). Man ser tydliga trender, i år var det lite "rockigt" och "lidnade" som var helt rätt.
Jag tycker att efter förra året då Lordi vann så var det nog dax att lägga ner hela grejen. Eftersom mina planer för igår inte riktigt blev av eller hur Anna. Så parkerade jag mig framför Tvn och Melodifestivalen men vid nästan alla bidrag var det enda jag kunde tänka på: Shit denna låt kommer att bli en sommar plåga utan dess like.
Eftersom den enda gången jag lyssnar på radio är när jag jobbar, och jag ska nog jobba de 4 första veckorna på sommarlovet och då är det väll lagom tid för att de riktigt kassa låtarna från melodifstivalen att göra entré som officiella sommarplågor.
Det vill säga 4 veckors lidande för mig.

Okej nu har man gjort det också! Jo jag skulle ringa min franska kompis, så jag slog hennes mobil nummer. ingen svarade så jag lämnade ett medelande. Och efter bara några sekunder ringde numret igen, men det var ju inte Noèmi utan en fransk man som förstod att man kan faktist ringa fel. Jag bad om ursäkt och vi skarattade lite besvärat åt saken. efter jag lagt på väntade jag fem minuter, sedan testade jag igen, jag kollade nummret extra noga. Och vem svarar inte då efter några toner, jo samme franske man, fast denna gång var han inte lika snäll... sa något om att borde kolla upp nummret och mummlade något argt som jag inte riktigt inte uppfattade. Så det slutade med att jag fick skicka ett mejl till lilla Noèmi, så jag hoppas bara att den arga franska guben inte har hennes mejl också, för då blir jag faktist rädd... vem är egentligen Noèmi isåfall?

Jaha... Då var det dags för ännu en blogg i träsket. Är det mening att man ska pressentera sig? Frågan är om man orkar. Jo. lite kort kan man ju skriva...
Okej. namnet var Hedvig ( ganska logiskt ) är snart (?) 19 år och går sammhäll kultur. och jag vågar nog säga att det är en av de flummigaste program som finns. SOF.

Idag när vi hade gått till biblioteket, för att "söka fakta" under Standen och Framtiden lektionen, dvs gå till biblioteket inse att man inte pallar vara kvar längre en fredags eftermiddag och gå hem.
Men vi kom in på en kort diskussion om den nya designen på mjölkpaketen, alltså skruvkorken. Jag personligen tycker nog att det är något av det smartaste som gjort på länge. Eftersom nu kan man lättare öppna mjölkpaketet utan att behöva idiotförklara sig själv när eländet inte går att öppna av okänd anledning. Nu man kan också lägga paketet ner i kylskåpet utan att allt rinner ut och till sist min favorit anledning, jag är ganska petig med bästföre datum och om mjölken smakar mysko så häller jag ut den, eller eventuellt bara ställer tillbaka den så min kära syster kan smaka och se om den är fräsh, men nu, den nya korken gör så att mjölken inte tar smak av äckliga saker i kylen som skumm senapssås eller en intressant röd gegga som mina päron hade som dippa.

Yesus boxus...Det var väll allt för denna gång...