Hedvig

Idag ringde en kär gammal vän till mig, en gammal vän som jag inte trodde pratade med mig längre. Men ändå hade hon lämnat ett meddelande på mobilen, jag blev totalt förstummad. Inte minst med det så när jag satt och funderade på vad jag skulle skriva till henne så ringde hon igen! Denna kvinna ringde mig, det har aldrig hänt förut. Jag har ringt henne flera gånger, och man orkar bara så länge. Hon lever i sin lilla rosa bubbla. Hon kommer att stanna där i hela sitt liv, hon kommer att gifta sig med någon från samma samhällsklass som henne själv. Hon själv kommer antagligen att bli hemma fru à la Desperate housewifes, och hennes barn kommer att uppfostras precis som hon själv är uppfostrad; att diskning är till för hemhjälpen det samma gäller all form av städning och hem arbete. Den här kvinnan lev arg på mig när jag sa till henne att jag inte riktigt kände för att åka halvvägs runt jorden för att hälsa på en persson som inte ens svarar på några simpla mail. Den här personen var det som ringde. Ni kan tro att jag var chockad. Sedan sa hon att hon skulle ringa sitt X jag har bra kontakt med honom, och han har precis kommit över henne, så här är jag redo att plocka ihop bitarna av hans brustna hjärta - igen. Men sån är hon, hon måste ha alla kring sina fötter. Alla måste älska henne - på hennes vilkor.
Visst hon är helt underbar om man har lärt sig att hantera henne, dvs hon tror att man är vid hennes fötter tillsammans med de andra knä hundarna och skokyssarna, men vid själva verket är det bara en scen i en pjäs som kallas mitt sätt att ta mig genom besvärliga situationer.