Jag klättrar på väggarna!
Nu känner jag att det är dags att åka tillbaka till Linköping, jag och mina älskade föräldrar börjar gå varandra smått på nerverna. Jag har nog vant mig ganska bra med att bo borta från dem, och nu är det samma känsla som precis innan jag skulle flytta. Visserligen kommer jag komma hem ganska sent och jag har ingen mat hemma men det är det värt, bara för att få komma hem! Jag klättrar snart på väggarna!
Jag hade gladeligen åkt hem i morgon eller idag, men jag ska åka hem på tisdag! Min mamma sa "ska du sitta ensam på trettondagsafton" och tydligen gällde inte "ja" som svar utan jag åker hem på tisdag.
Dessutom så gråter jag snart över min packning! Det kommer antagligen bli en rullväska och en hockytrunk! Det är mycket väska för en ensam tjej på tåg!
