En stjärna mindre

Tydligen så, var det i  måndags det hände. Då du bestämde dig för att nu fick det vara nock. Mina föräldrar väntade med att berätta tills jag hade kommit hem. Jag vet inte vad jag känner, det är givetvis sorgligt, men det liv du levde innan var knappt värdigt. Jag gnällde alltid, och tyckte att du skulle ta tag och göra något. Men det tyckte inte du.
Jag kommer att sakna dig, det har jag alltid gjort.
En stjärna har slocknat från himmeln. Morfar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0